myma.blogg.se

Förr i världen så innebar det datumet att barnbidraget kom. Ibland oerhört efterlängtat...då man hade det ganska tajt ekonomiskt. Idag har jag inte ansvaret för någon annans inköp av kläder,mat och sådant. Förutom djuren då....som jag faktiskt lägger ner förhållandevis mycket pengar på att de skall få bra mat. Tror att det blir billigare i längden, då tänder och kropp mår bättre av bra mat. Jag har alltid dragits åt ordspråk och citat och idag läste jag något som kändes bra. "Den tomhet du känner, kan du fylla med något som betyder något för dig" Tycker det lät så fint och hoppfullt och jag tror att det faktiskt är så. Men att det krävs mod och kraft att göra det. Alla har inte det och det måste man respektera, för annars känner sig nog den personen ännu "mindre" Jag tror inte heller att man kan fylla någon annans tomhet, utan det måste den det berör göra själv. Dan var verkligen en stor anledning till varför jag kände mig glad, lycklig och trygg. Men jag var jag...och det var det som fick mig att känna det lugnet i mig själv. Jag är snurrig, spontan, dominant, envis, och har en massa fördomar och föreställningar om det mesta. Pratade ofta först och tänkte sedan och litade alltid på mig själv. Självförtroende i massor och en ganska usel självkänsla. Periodvis säkert skitjobbig att leva med skulle jag tro. Den stora skillnaden var att Dan visade och sa att han älskade mig ännu mer bara för att jag ibland var skitjobbig. Nja kanske inte varje dag hahaha. Men precis som jag så kunde han bli skitless. Dan var inget helgon, även om jag kanske låter och beskriver honom så. Han hade lika många brister och fel som alla vi andra. Men jag hade aldrig upplevt en kärlek som hans tidigare. Han älskade mig förbehållslöst och det enda "kravet" var att jag var ärlig och att han kunde lita på mig. Det var inte alltid lätt, då det oxå krävde att jag skulle lita på honom. Att känna tillit var inte det lättaste och det tog många år innan jag faktiskt vågade det. Han kunde ibland göra mig galen när hans dåliga självförtroende visade sig. Han hade bättre självkänsla än självförtroende och det tror jag vi kompenserade varann med. Jag hittade på galenskaper och han hur vi skulle utföra dem. Vi var ett skitbra team. Vi är fortfarande ett skitbra team på många sätt, Är inte riktigt på det klara än vem jag är nu. Tror att alla mina främsta egenskaper som spontanitet och optimism inte riktigt är som förr. Inte så att jag målar allt i gråa nyanser, utan mer som om det liksom vilar. För att komma tillbaka eller hålla sig i bakgrunden. Som vanligt en massa surr, men det är så skönt att få tömma skallen och liksom skriva av sig. Nu faller snön....igen och det är dags att gå ut och skotta lite för första gången på 3 dagar hahaaha