Del 2
Ja man kan kanske bli lite knäpp om man sitter isolerad helt och hållet. Tänker på eremiter eller fångar om sitter isolerad!!! jisses vad lätt det skulle vara att bli helt knäpp i luvan. Nu är ju jag inte ens i närheten men visst kan jag skratta åt mig själv, när en del knasiga tankar far fram genom huvudet.
men först bilden från dotterns hus.
Har just nu ingen aning om det blev en bild eller inte hahaah.
Nåja har just försökt hålla mig ifrån att spika upp Siv på väggen alternativt, sy en tvångströja.
Hon tog fart nyss och klättrade uppför en gardinen och lyckades på stången på trekvart. Den är sex meter lång och sträcker sig efter hela fönsterpartiet. Medan jag fixade på ena stället for hon glatt till andra sidan och hängde där. Jag skrek och försökte på bästa sätt påkalla hennes uppmärksamhet, vilket fick Märta att flyga upp från sin sovplats. Osäker på om det var hon som befann sig i onåd. Nåja nu sitter stången uppe igen och friden lägger sig här förhoppningsvis igen.
När jag skulle greppa datorn som stod på laddning så ser jag att bägge kontakterna är utdragna!!!! både till skarvsladden och från skarvsladden till väggen??? Den upptäckten är....eh vänta
Nu fick jag avbryta för Siv har börjat gnaga på fönsterbrädan ...???alltså tror hon att hon är en hundvalp???
Nåja upptäckten om sladdarna hör ihop med mina funderingar och tankar som jag får ibland.
Har sett en serie på Netflix en sorts dokumentär i flera delar. Som heter Surviving death och handlar om livet efter detta, medium, reinkarnationer och allt däremellan.
Jag har alltid trott eller velat tro på ett liv efter detta. Varit hos medium och spåkärringar,mest för min egen underhållnings skull. En förutspådde och beskrev Dan och sa att jag skulle träffa just honom. Inte förstod jag att det var just han förrän efteråt och när jag lyssnade igenom tapen. Dan var skeptiker, men tyckte även han att det var lite märkligt då det var väldigt detaljerat det hon sa. Men hursom så var Dan skeptiker och när vi pratade om livet och döden så minns jag en gång att han sa: Om det finns ett liv efter detta så lovar jag att jag ska spöka för dig.
Jag går inte omkring och letar efter tecken men är nog mer medveten om att eventuellt få något.
Skulle dessa konstigheter som att sladdar dras ut här hemma vara ett tecken??? Nja låter inte helt troligt att Dan skulle göra så. Men oftast dras tydligen andevärlden till elektriska saker,men ändå....nja tror mer på Sivs alla knasigheter. Även om det tycks mig alltmer konstigt....
Jag drömmer väldigt sällan om honom, eller att han är med i drömmar. De gånger det har hänt så har jag sällan sett honom helt och hållet. Mer att han är bakom mig eller just gick in i ett annat rum. Det närmaste är att jag såg hans skjortknappar!!! En del säger att det beror på att man inte är mogen för att drömma om personen. En del säger oxå att antingen kommer drömmarna nära i tid efter personens död eller efter några år, tre år verkar vara en medeltid. Så jag får väl vänta då, men oj så jag längtar efter att få drömma om att jag håller om honom.
Härom natten drömde jag dock en annan variant....jag har ju som sagt varit ute och skottat en del och det har väl präglat mitt drömmeri. Hursom så var drömmen lite rörig och på något sätt så var jag tillbaka på Lyckebo som var en barnkoloni förr och som jag var flera somrar på. Nu var det en lång backe och jag skulle "måsta" skotta hela backen ner mot sjön. Jag nästan grät och i drömmen så sa jag : -Var är du Dan när jag behöver dig? Då kom hans bästaste vän gåendes och det var som en röst som sa : Jag skickar H istället..........Sen blev det hur tokigt som helst min dröm och H stod på snöspaden och liksom åkte på den samtidigt som han skyfflade en lång fin backe hahaha Vet att jag tänkte herregud han kommer att slå ihjäl sig ....men han stod på spaden hela vägen som värsta skateboardproffset.
Den drömmen fick mig att tänka att Dan finns med mig. Jag har ofta tänkt så men nu är det mer funderingar på om hur vi skall kommunicera. Nej kanske mer att jag skall ta till mig det på ett annat sätt och vara mer öppen för att han faktiskt är med mig. Hjärnan kanske bara spelar mig ett spratt för hur gärna jag vill att det skall vara så. Vilket gör att det liksom blir självuppfyllande det jag känner. Dan sa när han levde att jag behövde träffa någon som tog hand om mig. Han tog upp det flera gånger men jag ville inte prata om det. Jag ville varken prata om det faktum att han skulle lämna mig eller om så absurda ämnen. Nu kan jag ångra att jag inte lät honom få säga det han ville säga till mig. Sist jag var till mediumet så sa hon att Dan ville att jag skulle träffa någon som kunde ta hand om mig??? att han skulle ge mig ledtrådar och guidning??
Dom här tankarna är inte helt lätta och något som jag kämpar med och mot. För det första så vill jag se mig själv som helt kapabel att ta hand om mig själv. Jag söker inte intimitet, jag söker inte någon som tar hand om mig. Jag älskar Dan med både min kropp och själ. Men jag längtar så efter någon som bryr sig om mig, på andra sätt. Någon som vill dricka kaffe med mig och prata om allt och inget. Någon att ringa för råd och någon som förstår att jag behöver få bry mig om någon. Som inte har några förväntningar mer än att vara min människa. Någon som förstår att jag inte är ute efter en ersättare för Dan. Det går inte att ersätta en annan människa mot en ny, på det sättet. Det var det jag trodde Dan sa, att jag skulle ersätta honom med en annan man. Men det var inte det han menade, det förstår jag bättre nu. Han visste att jag hade behov av att bli omhållen och att jag ville ha sällskap och att jag inte var en sådan som ville vara ensam, hela tiden. Men dessa tankar kommer från ett ställe som jag inte riktigt har koll på. Jag har det bra här med mina djur och det känns oerhört motigt att måsta lära känna någon annan person. Att känna att jag måste ge mer än jag har lust med. Att vara trevlig eller åtminstone intresserad av en annan människa. Nja det är inte aktuellt känner jag. Samtidigt som jag längtar så efter närhet och värme från en annan människa.
Ibland så blir jag riktigt irriterad när tankarna på en annan person i mitt liv ploppar upp och jag kan för mitt liv inte förstå varifrån det kommer. Men nu kommer det snurrigaste jag någonsin skrivit???? Jag börjar mer och mer tro att det är Dan!!! som liksom pushar på och jag har t om börjat säga högt. Inte nu...jag är inte redo än.....vi får se. Ja jag har t om sagt högt....ja jag ska men ge mig tid.
Han var alltid så mån om mig och att ta hand om mig. Inte kan jag för ens en miljon kronor se mig själv som någon som måste tas om hand. Men Dan sa alltid att han verkligen älskade att ta hand om mig. Om han menade att vara omtänksam och alltid se till mitt bästa så förstår jag mer vad han menade.
Jag kan verkligen känna att Dan finns med mig. Ibland blir jag nästan lite rädd och känner mig lite rädd för att få se något jag inte är beredd på. Men känslan vill jag absolut inte vara utan, att känna och liksom "höra" honom.
Käraste Dan min bästaste vän. Du är så älskad och saknad.