Fredag 15/1
En sak är ganska skön och det är att det finns inga speciella minnen för ett år sedan. Mer än att jag vet att det var förfärligt. Det räcker med det och inget som jag "bryr" mig mer om.
Igår var det sorgegrupp och pga pandemi så träffs vi över zoom. En sorts skype....nja jag fördjupar mig inte mer i det, för jag är som sagt körd på teknik av alla de slag. Men det var så fint att se och höra varandra. Egentligen så skulle vår grupp vara avslutat i november, men vår ledare tyckte att vi behövde mer. Det går inte att förklara hur skönt det är att få säga att det är tungt, eller att man saknar och att man tvivlar på livet. Man behöver inte förklara utan vi bekräftar varandra som bara en änka/änkling kan göra. Det finns en grupp för änkor och änklingar här i umeå och jag har varit med på dem några gånger. Men det är inte min mötesplats som jag söker. Där är det mest äldre kvinnor än mig, men det är inte det som inte känns bra i huvudsak. Utan att de efter 15-20 år fortfarande sitter där och sörjer och saknar. Jag kommer alltid sakna och sörja Dan, men han skulle bli så ledsen om jag fastnade i sorg pga honom. Att jag inte försökte hitta tillbaka till glädje och att ta vara på livet som jag har.
Jag vill inte fastna i sorgens garn och liksom väva in det i mitt liv, så att jag inte ser annat än mellan trådarna. Jag vill kunna stå härute på gården och känna doften av havet och sträcka ut mina armar och säga. -Se Dan....jag lever och det är helt okey.
Vaknade strax efter fyra av att kisse bet mig i näsan.....nej det var för tidigt och till slut fick jag dra täcket över huvudet och somnade om.
Jobbar eftermiddag och i helgen och det är skönt att vara mobil och inte sitta instängd i snökaos. Var ju barnvakt ett tag igår, köpte lite mjölk och for sedan hem. Hade ställt upp värmepumpen så det var riktigt skönt att komma hem. Nu är det drygt 18 grader utomhus och min värmepump kämpar och låter faktiskt irriterande högt. Men jag föredrar ljudet framför att sitta i ett kallt hus. Hmm hus är ju kanske lite tokigt ibland att beskriva min bostad med. Men det gör jag i alla fall. Det är ju en stuga och inte lika tjocka väggar som ett riktigt hus, så energivärdet är ju inte så högt. Men jag trivs och det är ju huvudsaken.
Katterna har just busat klart och har nu somnat av trötthet och Siv drog ut 2 kontakter, så det är tydligt vem boven är. Hon liksom springer bakom kontakten fastnar och springer iväg...och kontakten dras ut. Antar att jag måste fästa dem bättre i väggen.
Skulle ha varit på vårdcentralen i tisdags men blev ju instängd av snö och att ett träd fallit över vägen. Men har en ny tid nu på förmiddagen, så det blir lite att ränna fram och tillbaka idag.
Sitter och tittar ut och ser bladen från vindkraftverken som finns härute. De lyser i orange-rosa av solen och det är så vackert.
Märta har kurat ihop sig bredvid mig och radion står på. Apropå radion så skulle de till M idag och göra ett reportage om djur och autism. Det hade tydligen kommit en ny studie om att djur är "bra" för autistiska barn. Att de kan knyta an till djur på ett speciellt sätt. Det är väldigt tydligt tycker jag trots att deras valp bara har varit hos dem ngr månader. På lilla L märks det inte något och han struntar fullständigt i lilla Ruth. Hon tycker han är jättekul, och skuttar glatt bredvid honom. Men det är så stor skillnad på M nuförtiden. Hon har alltid varit lite rädd för djur och liksom ryckt till så fort de rört sig. Har aldrig sökt sig till djur eller varit intresserad utan väldigt osäker. Om Märta eller kisse hoppat upp bredvid henne så har hon alltid reagerat som om de skulle anfalla och liksom varit osäker. Men nu är hon helt oberörd och oftast sover hon och Ruth tillsammans. Hon ligger oftast bredvid M när hon spelar på datorn och hon har verkligen utvecklats av Ruth på denna korta tid. Ruth är en mops som är helt underbar och ett litet svart energiknippe.
Nu skall jag gå och borsta tänder och fräscha till mig och bege mig in till staden. Hoppas nu att det inte är bältros, utan ngt annat. Fast jag har ju redan uteslutit bältros som den hobbydoktor jag nu är hahaah.