myma.blogg.se

En blogg om att leva och komma ur skuggan.

Fy faderullan

Publicerad 2021-01-19 17:21:09 i Allmänt,

Kom just in efter att ha varit ute en sväng på kisspromenad med Märta det känns att det blivit kallare. Slutade tidigt idag på jobbet och har satt upp två hyllor här hemma. Älskar den superbra skruvdragaren jag fick av A-L och H, den är bara bäst. En hylla i det lilla lilla rummet, så jag kan ha skrivaren på den och lite papper och pärmar. Den andra i köket, där jag kan ha kattmat och lite annat som man vill komma åt lätt. Jag har ju ett sådant litet kök så det är compact living som gäller. Har även hunnit prata i radion och fått flera av mig okända personers tack ??? Hur kom det sig. Var först lite fundersam om jag ville "hänga ut mig själv" och mina tankar och känslor på radion. Men då tänkte jag att det finns kanske ngn som befinner sig där jag var, som behöver höra att de inte är "ensam" Att inte vilja leva kvar....jag hade verkligen bestämt mig för att avsluta och följa med när Dan inte fanns kvar längre. Det var inte sorgligt eller på något sätt en hemsk känsla. Låter kanske konstigt ,men det var mer som en givet och självklart beslut. Min dotter visste om det och självklart Dan och det var inget jag hymlade om utan tyckte och tycker fortfarande att det var mitt beslut och min rättighet att bestämma själv. Att sorg, känslor och hur smärtsamt det kan vara att bli kvar efter ett dödsfall tycker jag faktisk är viktigt att tala om. Hur tokigt det än låter så är det en del av livet och något som händer oss alla att någon kär avlider. Det kan vara en make, föräldrar, en god vän eller arbetskamrat, ja t om ett husdjur. Finns så många olika sorters sorg och den gör bara olika ont. Jag vill aldrig vara med om det igen i alla fall ,men kan ändå känna att kan jag prata öppet om sorg och förlust och om en enda människa som förlorat någon kär och inte känner sig ensam i sin smärta, utan tar till sig att det går att överleva. Då skulle jag kunna stå på torget och berätta om hur ont det gjort. Tror faktiskt inte att jag lever i sorg längre, kanske lite i skuggan av den. Jag har hopp och vill känna tro på allt möjligt. På att få träffa alla vänner, på att jag skall få plantera och göra rabatter härute och sitta och dricka kaffe på bron. Få gå en kurs av något slag och lära känna nya människor. Jag tror att det kommer att hända.....jag strävar efter att leva ett gott liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela