Mer minnen
Tänkte på vad vi gjorde idag för ett år sedan....Dan hade några dygn kvar att leva. Men det visste vi inte just då även om vi visste att det fanns framför oss. Han var väldigt angelägen om att vi skulle göra något. Jag var nog inte så pigg på det,då han hade svårt att gå och att han var lite småvirrig. Hans brutna tumme värkte (skelettet var skört)han ville hälsa på folk och var bestämd om att han ville laga mat. Själv åt han ju bara sockerkaka och gröt. Men han ville göra något "vanligt"och han tyckte om att pyssla om mig. Tog ett tag att ta sig in i bilen, och jag försökte vara mer hurtig o,ch glad än jag var. Köpte kött och terriner men inget besök hos någon,då de vi kontakter var upptagen med annat. Han var trött när vi kom hem men ändå ivrig. Han åkte fram till diskbänken och öppnade dörrarna så han rymdes med benen. Sköljde sparris och gjorde ordning köttet. Det var sista gången han gjorde de perfekta köttbitarna åt mig. Vi åt och han försökte äta han med men det gick inte,så han satt bara och log medan jag åt. Vi såg på TV och höll varandra i handen. Jag var så trött av att koncentrera mig på att inte tappa tålamodet,utan vara lugn och som vanligt. Hade hjälp honom tidigare med att fylla dosetten. Han hade många piller, men det tog säkert 1 1/2 timme. Han var så förvirrad,och liksom son om att han tappat korttidsminnet. Han kunde ha lagt ner ett piller,för att sen börja om igen på samma piller. Helst hade jag sagt låt bli jag gör det där. Eller låtit honom greja på och den fixat till. Men då blev han bara frustrerad och istället satt jag bara "och stod ut" Det är smärtsamt att se den man älskar uppföra sig som dement. Tur att det inte satt i hela tiden,utan att han var som vanligt ibland . Älskade Dan vad jag är glad över våra sista fina dygn. Vi pratade på ett annat sätt,det var smärtsamt men ändå fint så här efteråt. Du sa inte längre vi utan du. Du var glad över att jag skulle få ett till barnbarn. Du sa att du gjort ordning det mesta av de viktiga pappren, att det bara var de sista pärmarna kvar,att sortera. Vilka papper som var mer viktiga osv .
Nu sitter jag här och känner och minns allt. Tårarna rinner,men det finns så mycket kärlek i dem . Älskade du,vad fint vi hade det . kommer alltid att minnas de där dagarna med mer kärlek än sorg . Smärtan får aldrig solka ner och ta över det fina. Visst gör det ont,men jag har haft den stora lyckan att få älska och bli älskad. Käraste Dan du finns i mig och jag älskar dig.