Månadsdag och födelsedag
Idag är det 1 1/2 år sedan Dan dog och det är dessutom Sivs ettårsdag. Den sistnämnda är ute och springer och jag har inte ens hunnit att gratta henne. Hon och storkisse gick ut när jag gick morgonkissprommis med Märta.
Idag är det ledig dag och det är svalt och skönt. Inatt har jag sovit med en blöt handduk!!!! och fläkt på högsta fart. Tog dessutom en snabb kall dusch innan jag la mig och det gjorde susen.
Minns väldigt tydligt hur hemsk denna dag var förra året. Tappade helt fotfästet och det överaskade mig totalt hur långt ner i mörkret jag föll den dagen.
Nu kom Siv in och jag fick säga Grattis gumman <3 blöt i pälsen av regn och dagg. Mitt älskade kissepyre.
Nu åter till halvårsdagen förra året.....så här efteråt är det nästan ett under att jag lyckades kravla upp ur det stinkande ångesthålet jag ramlade ner i. Jag ville inte längre...orkade inte......kunde inte längre kämpa. Jag ville inte leva, orkade inte och kunde inte se klart. Men kisse och Märta och "löftet" jag givit Dan, att jag skulle kämpa. Det fick mig att finnas kvar minut för minut. Usch och fy vilken dag.
Men idag står jag på benen och kan se tillbaka. Att kunna se tillbaka och veta att jag överlevt och att jag har fast mark under mina fötter är helt ovärdeligt. Jag känner tacksamhet över att jag haft kärlek och haft förmånen att få älska. Jag är inte olycklig och inte övergiven. Dan var tvungen att gå, han övergav inte. Han ville stanna hos oss allihop, men sjukdom tvingade honom att lämna oss kvar. Jag kan inte för mitt liv säga att han gick vidare, att han "gick hem". Skulle han aldrig gjort, utan det stod bara i stjärnorna att det skulle bli så.
Idag skall jag fara och handla och lämna lite pantburkar och kartonger. Imorgon är det kalas för Dans äldsta son, även om det är en vecka tidigt. En sådan fin pojke han är, eller pojke??? han är ju faktiskt en vuxen man ahahaha. Tråkigt nog så kan jag inte längre uppvakta med fina presenter utan mer symboliska gåvor. Vi är så många i familjen och jag har helt enkelt inte råd att köpa presenter. Jag prioriterar barnbarnen och det får helt enkelt bara vara så.
Usch jag gruvar inför jul och alla kostnader runt det. Hade tänkt fara på en liten semestertripp söderöver,men inser att jag nog måste börja spara för att klara julens alla kostnader. Så är det och det är inte lönt att gnälla över det. Jag har det ju bra här hemma och sitter inte i sjön. Har det faktiskt så mycket bättre att det är otroligt att jämföra med ett år sedan. Visst har jag blivit mer av en orolig person och sitter inte helt ihop i alla kanter hahahaha. Men det är bra, det är helt okey och det är ju ett litet under i sig själv. Nu ska jag fixa en stor kaffe och bara njuta av grönskan och att jag äger min dag. Lev väl