Semester för tanten...för hela slanten
Första semester dagen!!! Wow vilken känsla och få lön på det gör det ju till dubbelwow!!!
Helgen var tung...usch så slut jag var igår afton. Sjukdom och timvikarier och boende som blev sjuka och en fick fara med ambulans..... Denna sommar har det varit en guds försyn att jag har börjat tidigare de flesta dagar och att en av nattarna har påbörjat morgon jobb. Allvarligt?? Hade varit kaos annars.
Hursomhelst så är det stor lycka här hemma nu. Sonen m familj är här!!! Och jag får vara med småflickorna. De är så fina och duktiga och kloka att jag vete tusan hur de gjort för att få så fina ungar? Jag njuter av att få ha dem här :)
När det gäller mig själv så är det officiellt nu om någon undrar? Jag är ....en tant haha. För nu har jag börjat prenumenera på Västerbottningen ha ha ha
Jäsickens bra tidning ska jag säga haahah och där skrivs det mindre skit och mer lokalt allt ifrån getostkokning, TV tablå och var man kan se på traktorer.
Just nu är mina sommargäster på Mickelbo med farfar K. och sen ska vi om orken finns hos flickorna fara och köpa en leksak. Gissar på att E vill ha en hularing eller en liten kratta,som hon kan dra runt med. Och C vill nog ha en stor bil eller ett gosedjur. E föredrar att leka med en sak och håller sig till det och C vill samla ihop allt som hon tycker om i en hög. Är det någon speciellt fin sak så slänger hon ner det i resesängen, kanske tänker hon att det ska hon ta med hem? Men jisses så lättsamma barn men å andra sidan så lägger föräldrarna all sin tid åt dem.
Har klippt gräsmattan och duschat och ska snart gå ut och plocka lite ogräs. Min ena tomat har brutits av!! Blev helt enkelt för tungt. Jag har ju inget större erfarenhet av tomatodling,så nu har jag lärt mig att det går fort när de växer och de behöver stagas upp. Känner mig alldeles prillig på något sätt, att jag äger min tid!!
Jag har "pratat" med Dan och sagt hur mycket jag hade velat att han var hos mig nu och jag fick krama honom av glädjerus. Hoppas att han finns i en andevärld och hör och ser mig i alla fall. Min finaste lilla gris..,saknar honom extra mycket när det händer något roligt. Han blev alltid så glad när jag var glad. Min lycka var hans lycka. Helt otroligt vilket fantastiskt liv jag haft. Det värmer i hela kroppen och tårarna rinner av tacksamhet när jag tänker på hur fint jag haft och hur mycket jag älskade honom. Svårt att förklara hur det tröstar och inte gör mig ledsen och ha en känsla av att ha förlorat det. Så känner jag absolut inte. Däremot att ha förlorat någon att dela sitt liv med,någon att småsprata med, skratta med det är mycket svårare än jag hade anat. Nu ska jag först gå en längre prommis med Märta....tråkigt för mig och roligt för henne hahaah. Sen ska jag fortsätta njuta av första semester dagen.