myma.blogg.se

En blogg om att leva och komma ur skuggan.

Just nu

Publicerad 2021-06-19 08:19:45 i Allmänt,

Såhär är läget just nu
Märta i knät och Ruth gnagandes på ett ben . kissarna är ute och springer och det är väl bara en tidsfråga innan kisse kommer med en döing och placerar på altanen. Sitter och väntar på att golvet skall torka och jag kan lägga ut köksmattan. Fick ut sängen igår och nu börjar bärandet och grejandet för att få den till friggan och skruva ihop den igen!! Wish me luck 
Igår så hände det något som var så otäckt. Louie rymde!! Vilket han försöker göra mest hela tiden,men nu var han snabbare än någonsin. De har ett specialbyggt staket don han klättrar uppför som en apa och dom skulle behöva vara så mycket högre. Men kommunen tillåter inte högre staket. Igår då for han så snabbt  uppför att dottern inte hann fånga honom i hans bältesväst. Hon kunde inte klättra över utan fick springa runt huset och ut i skogen. Men hon såg ingen Louie!!! Hon fick panik och ringde direkt 112 som genast förberedde helikoptrar. Louie svarar inte när man ropar utan springer bara fortare om han märker att han är jagad. Dottern hade hela tiden 112 i luren och hon skrek i högan sky på hjälp, på uppmaning från larmoperatören. För ett år sedan la hon ut information om Louise och rymning i den facebookgrupp som deras bostadsområde har. Ett par dom mindes det kom springandes i full karriär och till slut hittade de honom 200 meter in i skogen. De kom även ihåg hur de skulle göra när de hittade honom. Att inte fånga utan bara hålla koll på honom och hämta dottern som kan ta honom. Allt gick bra och han var bara lycklig efter en trevlig liten tur i skogen. Det som var otäckt var att Louie har alltid en väst på sig med GPS som precis igår skulle bytas kort på och som svärsonen tog med sig på jobbet för att fixa!! Är det inte typiskt?  Jag kan förstå vilken panik dottern hade och hon sa att hon aldrig varit så rädd och att hon hela tiden lyssnade efter skrikande bromsar från stora vägen. Finaste lilla Louie som han kan skrämma livet ur en. Tur att allt gick bra och inget otäckt hände,men det känns som om det bara är en tidsfråga. Han försöker ju rymma hela tiden och man skulle allra helst vilja sätta ett rep på honom. Men det skulle vara så hemskt och han är ju som lyckligast utomhus . Tänker på om assistenterna någonsin kommer att förstå hur snabb han är och att man måste hela tiden, varje sekund ligga steget före. 
Tänker på den lilla autistiska femåringen som efter en rymning drunknade tidigare i veckan. 
Just nu har jag lust att bygga 5meters mur runt hela deras  hus. Fast han skulle nog kunna springa uppför som en liten apa hahaha
Nu har nog golvet torkat och jag tänker att djuren vill nog ha mat och jag en kopp kaffe innan jag börjar kånka runt med alla sängdelar ha ha ha. Kram och lev väl.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela