myma.blogg.se

Idag är det 1 år och 5 månader sedan jag blev änka. Så länge sedan och ändå en kort tid på andra sätt. Idag känner jag mig lite sliten efter gårdagens jobb och grejande när jag kom hem. Dagens planer är att fara till Bergsboda och gräva upp mer växter. Har räknat och jag tror att det bara behövs 12 säckar jord till och då har jag fyllt klart min rabatt. Gräset bör klippas snart igen,för jag har nu klippt på högsta höjd 2 gånger så nu kan jag nog sänka klipparen. Fick tipset att inte klippa gräset för mycket de första gångerna,så rötterna får ta sig och då håller gräset bättre. I veckan så ska jag ta tag i brädhögarna både på altansidan och bredvid förrådet ,men jag är ju så rädd för orm och äckel djur så jag skjuter på det hela tiden. Hörde att det dessutom är gott om orm i år och har sett flera på genvägen till Yttersjö. Mygg är det oxå gott om och jag har fått en hel del redan av deras bett. Usch och fy för alla otäcka djur,men det tar jag 1000 gånger hellre än snö. Har inte fixat huvudbonad än och jag stör mig på att jag inte hinner allt jag vill göra. Efter jobb då måste jag hem för Märtas skull och då åka in till stan igen och göra ärenden suger. För jag har ju ofta annat som jag vill göra här hemma. Det som ofta får stryka på foten är dammsugning och sådant, men det stör mig faktiskt inte så mycket som det kanske borde ha ha ha. Det skulle bli lite sämre väder nu några dagar, så det får väl bli när det blir. Har känt mig lite låg i bland när jag saknat Dan,men det går fort över. Det blir ofta så när jag funderar på hur han skulle ha gjort eller sagt. Saknar hans råd och stöd när det ska göras något ute. När jag inte har burit bort verktyg.....han var hopplös på att alltid lämna något framme efter han gjort något. Nu saknar jag det överdjävulskt och tänker att han skulle fått snarka,smula och muttra hur mycket somhelst bara han kom tillbaka en liten stund i alla fall. Jag vill att han skall hålla om mig och jag får sniffa på hans hals och han skulle säga att jag var som en jakthund som sniffa över hela honom. Dessa stunder av saknad är tuffa,men även om det gör ont så är det starka känslor av kärlek. Det som kanske låter konstigt är att den kärleken jag känner gör mig mindre ensam och jag kan le och tänka: Nu Dan skapar vi nya minnen....du på avstånd men ändå nära mig på något sätt. I det stora hela är det bara bra med mig och solen ger mig krafter och fyller mig med glädje. Det behövs när skitvintern kommer,men det skiter vi i nu. Nu njuter vi av dagen. Lev väl