Onsdag 30/6
Nu är vi på sista dagen av ljuva juni och som sen övergår till vackra juli. Idag börjar jag inte förrän sent i eftermiddag och "stänger" jobbet när nattpersonal kommer. Har inte en susning om vem som jag jobbar med idag för ordinarie vikarie är sjuk.
Sitter längst upp i hörnet på soffan, för Märta har sin storlek till trots lyckats sträcka sig över resten av soffan och ligger på rygg och snusar och sover. Kissarna är ute och ränner och kollar upp området. Igår när jag kom hem efter min tur in till staden så var det visning för huset mittemot och vem gick runt och spankulerade som om det var hans hus??? om inte storkisse!!! Han strök sig mot deras ben och följde med och kollade upp allt som eventuelt skulle kollas upp av "köparna" Bad mäklaren kolla så att han inte gick in och la sig inomhus och sen bli inlåst. Hon skrattade och sa att förra visningen höll han på att bli instängd i garaget!!!!
De hade två barn som hade önskat sig en katt och det passade ju perfekt att få enn katt på köpet hahaahah. Kisse är så speciell, men han har saker för sig som är oroande och det är hans orädsla och nyfikenhet. Det är som om han dras till olämpliga ställen.
Siv hon är betydligt mer försiktigare och springer för livet om ngn närmar sig henne.....utomhus. Inomhus så är hon gosig som tusan,även mot besökare.
Pratade med mina små i Göteborg igår, fast de var ganska ointresserade av att prata med farmor. E hade fått nya ortopediska skor och hon gick runt runt runt och var väldigt nöjd med dem. Hon har svaga fotleder, så hon måste alltid ha skor på sig. Hon hade oxå varit och tagit mer prover och de misstänker att hon har för lite vita blodkroppar. Så om hon blir sjuk så bör hon få medicin direkt, även om det är en vanlig förkylning. Tur nog så är det inget som påverkar hennes hjärtfel eller goda humör hhhaaha. Hon är en helt underbar unge med en envishet precis som vilken unge somhelst. Lilla C är pajasen i den familjen och blir 2 år i november. Hon är så tokig i babblarna och alla sina gosedjur och när man pratar med henne så fokuserar hon bara att hämta alla för att visa mig. Längtar efter dem och hoppas att de kommer upp något i sommar. Mamman i familjen börjar nu bli stor om magen och bäbisleverans blir i slutet av september. Hittade en gammal bild från när E var liten och var uppe i stugan. Hon var väldigt skeptiskt till Dan i början, men det gick över ganska fort.
Det var från sista sommaren och trots att Dan hade ont i kroppen så gick han ner på knä och försökte leka så mycket han kunde med barnen. Vilken fin sommar vi hade och vi var så framtidsinriktade. Vi tog vara på varje dag och njöt av varandras sällskap. Vi visste hela tiden vad som väntade oss men var så full av här och nu och även tro på att detta kan inte ta slut.
Idag sitter jag i en liten stuga och lever ensam som en liten gumma med mina djur hahaha. Men jag lever och har hälsan och jobb och fina vänner och det mesta är ganska bra. Dan sa att det kommer att gå bra, kämpa på, du kan. Visst kan jag sakna honom så att kroppen skriker och gråten kommer över mig. Sakna energi och människor, sakna vardag med ngn. Men i det stora hela så är allt bra och det tuffar på och Dan hade rätt. Jag fixar det här, jag kan....... Lev väl