En fin dag
Nu kan jag äntligen berätta att jag ska bli farmor igen <3 herreminje det blir det elfte barnbarnet. En del kanske funderar hur jag räknar då? Dan har tre barn och jag har tre barn och vi har alltid betraktat dem som likställda och barnbarnen som våra. De har sin egna mormor /farmor och sen har de mig som en extra bonus. Dessutom fick en av "mina" söner ett bonusbarn som genast blev uppplockat som mitt då de fick ett gemensamt barn och jag absolut inte vill att de skall bli orättvist. Det innebär att det kommer att bli 11 st födelsedagar och julaftnar som det skall uppvaktas på!!! ja visst innebär det en ekonomiskt "tyngd". Men att inte behandla dem lika skulle vara helt fel, och strida mot allt som vi velat jag och Dan. Har helt fantastiska "bonusbarn" och de ligger mig lika varmt om hjärtat som mina egna. Tycker att vi alla mor och far föräldrar har varit ett föredöme och sätter barn och barnbarn främst.
Det skulle ha så fruktansvärt om min kontakt med barnbarnen slitits sönder pga att Dan avled.
Ja även Dans barn såklart som är mig så kär. Vi har aldrig ställt något krav på att de skulle ha betraktat sig som syskon allihop, utan bara varit helt klara och tydliga i att Jag och Dan såg på dem som jämställda. Våra respektive barnkullar är så olika varann att det ibland är helt obegripligt att ta in att de "vuxit" upp tillsammans.
Men visst uppstår det knepiga frågor och funderingar ibland, nu sen Dan avled. Arv är ett av alla krux och solklart på det sätt när det kommer till arvslotter och fadersarv. Jag och Dan resonerade att alla skulle få lika och det som då "blev över " skulle delas på 6. Men det är inte så enkelt som man skulle kunnat tro. Juristen vi var hos ville inte att det skulle skrivas in på det sättet, då det skulle kunna bli helt fel. Barnen hade "sina" egna mor och farföräldrar som de kanske skulle få eller fått något arv av och istället för lika skulle det kunna bli väldigt orättvist utifrån hur jag och Dan tänkte. Därför är det bara arvet efter Dan och sedan mig som räknas. Blev tydligast när min pappa skrev över sitt hem som enskild gåva till mig och jag ville att min son skulle få ta över det.
Det skulle ju inte gått om alla barnen skulle ha sin del. Nu kunde jag istället skriva över det till sonen. Lika konstigt blev det då man tänker på stugan??? jag anser ju att Dans barn har en större del i det än mina. De har varit där hundra gånger mer än mina barn och de vet hur mycket deras pappa älskade det stället. Det hade ju blivit så konstigt om jag skulle sälja det och behålla hela delen för mig själv och mina barn. Ännu konstigare blir det att Stugan egentligen är min enskilda, dvs pengar som lånades till inköpet av stugan och som pappa skrev in i arvet som enskild summa och som inte make har rätt till, och som jag i princip kan göra vad tusingen jag vill med utan att ta in bonusbarnen i. Ja visst blir det krångligt om man vill krångla till det?
Men nu lämnar jag de där surret och fokuserar på denna underbara sol som lyser. Det har tinat ordentligt, det kan man se om man ser runt huset som nu har fått en liten gång som katterna kan gå runt i. Nu kan jag dessutom se bron på friggeboden och det finns bara fläckar på vägen. Underbart <3<3<3<3<3 Längtar efter mer värme, mer sol så skiten bara försvinner. Men det är tidigt än och fler bakslag lär nog komma och då gäller det att inte tappa modet.
Min nervsmärta har blivit hanterbar, dvs jag har börjat trappa ut medicinen och intaget av värktabletter har mer än halverats. Men är väldigt muskelsvag ännu, men det blir säkert bra det med. Jag är på gott humör och njuter av dagen och ljuset. Lev väl