Gomorron världen
Som hos de flesta i västerbotten så har det blåst. Jisses vilket oljud och krafter det finns i stark vind. Grenar har liksom yrt runt och ligger precis överallt och jag insåg att det kommer att bli en hel del krattande. Som de som följt min blogg vet hur illa jag tycker om det hahaha.
Helgen har varit bra och jag har pillat med lite av varje och i fredags så hjälpte mig sonen att deklararera. Efter uträkningen så blev det så mycket mindre att betala i skatt än jag räknat med och jag törs inte ens andas ut förrän jag fått tillbaka den godkänd. Jag måste ju betala skatt på den vinst jag gjorde av försäljningen och vile ha anstånd med en del av skatten. Det är mycket svårare att få igenom skatteanstånd när man köpt en billigare bostad än den man sålde, så nu håller jag andan och håller både tummar och tår att deklarationen godkänns. Då jag bott här så kort tid så hade jag inga avdrag heller och dessutom så får jag ju betala skatt på Dans livförsäkring. Den skatten tycker man ju att dödsboet skulle ta, men den utföll ju på mig och det är jag evigt tacksam för då det gav möjlighet att betala mer till särkullbarnen. Kanske lite fånigt och ingen press från barnen men jag ville verkligen betala så mycket jag kunde av farsarvet. Dessutom så hade jag ju ärvt pengar av pappa så jag kunde betala mer än jag önskat.
Igår så skickade dottern in ett bidrag till sommarprat. Vem som helst kan skicka in ett bidrag som sen en utvald lyssnarjury bestämmer skall bli "folkets" sommarpratare. Är stum av beundran att hon vågar!!! skulle jag aldrig vågat. Jag är modig på andra plan än att henne. Jag är inte rädd att ta beslut som kan påverka mitt liv. Det är betydligt svårare att fatta beslut om småsaker eller sådant jag inte kan kontrollera pga av andra.
En annan sak jag tänkt på är att jag inte längre lever i sorg. Visst finns en del av sorgen kvar i mig, men tar sig andra utryck än tidigare under dryga året som gått sedan Dan dog. Har fortfarande svårt att skriva "gick bort" för han gick inte bort, han ville vara kvar. Han rycktes bort från oss av en hemsk sjukdom.
Jag känner en väldig saknad ibland efter det liv jag hade, men är en väldigt praktiskt person eller praktisk är kanske fel ord. Hursom så kan jag vara rätt bra på att se igenom känslor och nu och då, här och där, och återigen så tänker jag på sinnesrobönen som hjälpt mig så mycket.
"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra. Mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."
Har faktiskt varit väldigt bra på det och det är en rackarns tur för jag är en väldigt känslig människa och utan den där förmågan så skulle jag traska runt i ett hav av känslor och bli en ganska bitter människa.
Så konstigt att det skall vara så märklig känsla att skriva och säga att man är bra på något. Tror att man helt enkelt måste träna och öva mer på det. Istället så fokuserar de flesta på alla sina svagheter så idiotiskt. Visst kan man vara medveten om sina svagheter men jag tror att genom att stärka det starka så får man oxå mer kraft och mod att hantera sina svagheter. Låter så bra men jisses så svårt det kan vara att leva efter något så enkelt.
Istället blir man osäker på om man tar för mycket plats eller gör sig märkvärdig och tycks vara något. Så otroligt korkat och jag ska verkligen jobba med att ta plats och inte förminska mig själv eller andra heller för den delen. Så ge mig mod att göra det.....hahahah så kaxigt.
Så känner jag inte när jag gråter ögonen ur mig och känner mig kvarglömd och så hjälplös som man bara kan bli när man är ledsen. När jag tycker synd om mig själv och bara tänker negativt om min framtid och är trött på allt jag måste tänka på. Men det måste likväl få vara lika okey att känna så oxå. Åtminstone så känner jag att det måste få vara synd om mig, eller rättare sagt så tränar jag på att tycka synd om mig själv. Jag måste lita på den styrka som jag faktiskt har att komma upp på fötter igen. lätt? absolut inte men lättare och lättare ehhh nä fel utryckt,.mindre svårt ska det stå.
Idag ska jag skicka pengar till cancerfonden i dotterns svärfars namn. Sen fara till Yttersjö och försöka sy fast ett skydd på L:s rullgardin. Sen på jobbet några timmar och hämta matkasse på Ica och sen hem. En full dag och det är bra träning i att börja jobba igen för full fart. Idag behövde jag ingen alvedon på morgonen utan var drägligt ont. Har återgått till nästan full medicindos igen och det verkar behövas. Hur länge jag ska äta den dosen har jag ingen aning om men får väl råd av läkaren senare i veckan. Nu ska jag förbereda mig och packa ihop det som behövs idag. Men först en kopp kaffe. Lev väl