Kändes som om helgen var lång,även om den har flutit på rätt hyfsat. Blir ofta lite mer tyngt om ngn av de boende inte är pigg,utan så där lite halvkrasslig. De gamla är ju sköra i hälsan och det kan gå fort om de äter och dricker dåligt. Märta har "jobbat"med mig i helgen och hon är nog mer trött än mig idag. Hon föredrar att sova på förmiddagarna och när hon följer med mig så blir det ingen vila. Vi springer ju i princip omkring fram till lunch utan paus och hon har fullt schå att hänga efter. Sen under lunchen är det lika jäktigt att leta matbitar som spills och kastas ner av de boende.
Så nu har hon tagit plats på soffkanten och kommer nnog att sova ett par timmar.
Hade helst bara tagit det lugnt och suttit på rumpan och virkat idag. Har fått dille på mormors rutor och har ju ett litet projekt på gång.
Men jag måste handla lite och fixa en födelsedagspresent till lilla E som blir hela 4 år.
Jag har känt mig lite låg och tung i hjärtat några dagar. Ingen större fara,utan mer som om jag försöker hitta en livsrytm. Eller kanske mer att ta in ,vad min livsrytm är och finna lugn i det. Har accepterat och lärt mig att leva med att Dan är död och borta. Men det är lätt att falla in i funderingar som tex: Är det här livet??som är resten av mitt liv ? Är det okey? Kan jag leva resten av mitt liv ensam? Då många tankar och funderingar som ofta ökar på vid fullmåne. Ja jag är kanske av häxsläkte hahaa när jag känner av fullmånen.
Har inga svar på mina funderingar och försöker strunta i att söka en massa svar. Det är för tidigt och dessutom så lätt att tappa farten och bara deppa. Jag vill istället tänka på att jag kommit upp ur hål djupare än jag någonsin trott att ett hål kan vara. Jag har lust till att leva och glädjas åt att jag lever.