Uppe ur gropen
Vad gjorde man utan sina djur och fina vänner som kan uppmuntra en? Fick ett sms och det gjorde mig så glad och att jag försökte fundera varför det är så svårt att räcka ut en hand, när det känns mörkt. Tror att det kommer sig av min uppväxt och självkänsla och att jag inte vill vara jobbig. Så dumt och helt idiotiskt och när jag fick sådana tankar så sa alltid Dan: -Men Ingalill om du ser dig själv så värdelös och ivägen, hur kan du då tro att någon skulle bry sig om dig? Han hade alltid så rätt och jag kunde skratta åt mina dumma tankar om mig själv.
Nu kommer de där dumma tankarna bara när jag är ledsen eller nedstämd och jag inte "hinner" mota bort dem.
Igår så var jag och S på en Retro och antikbutik och så mysigt det var. Var så kul och lite komiskt att se möbler, prydnadsaker, porslin och sådant som vi hade hemma hos oss eller hos mormor. Såg en hel del skåp som var jättefina och som jag gärna skulle ha kunnat ha. Drömmer lite om en sådan där gammal "bullig" byrå eller sekretär. Efter den utflykten så for jag en tväris till jobbet och hade bakat en kaka till 14 kaffet. Var så roligt att komma dit och träffa arbetskamrater och de boende. Kändes gott i hjärtat när man är saknad och efterlängtad och en del av de boende kände igen mig och blev glad.
Nu är rävarna småsugna på en partner, för man kan höra hur de skriker. Låter faktiskt som ett mänskligt rop och Märta blir alldeles till sig och undrar vad i hela friden det är som låter. Det har varit livligt trafik här på vägen inatt, av rådjur som har gått längs vägen. Oftast är det bara ett spår ,men nu var det trampat en hel del och återigen så var brevlådorna väldigt intressanta för där var det alldeles upptrampat hahaha.
Nu på vintern kan jag förstå att det är tyst och lugnt härute men det kommer nog att blir mer livligt till våren och sommaren. Det har jag redan nu märkt av. På helgerna far folk ut till sina stugor och sen tar de på sig kläder och går ut och promenerar. En del spikar och hamrar och det är bilar både här och där av helgbesökare. Har nu förstått att det finns hur mycket stugor och hus somhelst här ute och biltrafiken kommer att öka på stora vägen. Blir nog mer skogstigspromenader än efter vägen i sommar, måste bara hitta en hahahaha.
Ska prata med läkaren på telefon idag och föreslå att jag kan "få" börja jobba halvtid. Längtar tillbaka till vardagen och rutiner. Det som talar emot just nu är att styrkan i armen inte är så stor. Vi lyftar och vänder och drar en hel del och om man tänker att du skall tvätta och klä på en vuxen människa precis som ett litet barn, så kan man nog förstå att muskler behövs. Jag är ju en stark och stor kvinna och jobbar ofta med en kvinna som är tunn, liten och mager. När jag sa igår att jag var lite orolig över att jag inte har sådan kraft än så sa hon: Men om vi drar sängen mot väggen så kan jag ta spjärn mot väggen och putta allt jag kan hahahhaah. Ja jisses vilken syn det är ibland när hon ska vända på någon ahaha. Hon är i princip jämgammal med mig och har jobbat i vården hela sitt liv och besitter hur mycket kunskap somhelst och det är efter henne som Siv är döpt. En underbar människa med skinn på näsan. Nu ser jag att det faller lite snö igen....eh vad jag tycker om det? ja det kan jämställas med en böld i arslet. Men jag fokuserar......femtonde mars heja heja heja. snart.....kan jag sitta ute på bron med min kopp kaffe. Lev väl