Förra året..
I fjol den här tiden hade jag packat ihop och förberedde för att "flytta"upp till Stugan. Hade ju hyrt ut lägenheten och skulle bo där ett tag. Ett år senare sitter jag här och virkar mormorsrutor...
Tänk så fort livet kan ändras när man ser utifrån ett perspektiv. Jag sitter upp och så fort det kommer dystra tankar så tittar jag ut och tänker att kissarna njuter av sitt uteliv. Ser ner mot viken och kan se svanar guppa omkring.
Det är nästan vindstilla och jag funderar på om jag ska ut och göra något innan jag börjar arbeta. Kanske bara slappar idag eller plockar ihop lite på altanen. Nästa vecka kan jag nog börja måla där så jag kan ju förbereda och flytta undan lite.
Inatt har jag sovit bra och nästan 11 timmar!!! Otroligt !! men jag blir trött av medicinen och den anspänning jag upplever i jobbet,av att fara omkring på olika enheter. Men jag måste fokusera....en dag i taget. Svårare för en kontroll freak som jag är.
Tänker på en god vän som en gång sa, när det var tufft: Detta är utsänt till mig för att jag ska öva på. Ganska tänkvärt och fungerar ibland för mig.
Inser att jag egentligen skulle behöva beställa lite matjord. Men nu måste gruset beställas och jag tror att jag har kommit fram till att jag behöver 6ton, så då beställer jag nog 7 ton. Måste få en mer ordentlig prisuppgifter oxå, då jag förstår att frakten är dyrast och då spelar nog inte ett till ton någon större roll. Skulle helst bara vilja koncentrera mig på att göra rabatter och plantera haaha. Men det finns viktigare saker att ta tag i först.
Idag saknar jag Dan och vårt småprat lite extra mycket. Jag kommer ofta på olika funderingar och han skrattade åt alla mina frågor. Idag funderade jag på när man började fira kristus födelse, dvs jul och hur i hela friden visste man vilken dag det var? Dan sa ofta -Vars får du allt ifrån???
Vi skulle nog ha druckit kaffe och surrat, och han hade nog redan gått ut och börjat dra ris eller rensa runt förrådet. Till skillnad från mig så tyckte han att sådant var småtrevligt göra. Han skulle ha suckat åt alla mina rabatttankar och tänkt på hur krångligt det skulle bli med gräsklippning. Dessutom skulle vi tjafsat i evigheter åt våra olika prioriteringar. Han skulle varit tokig på hur gropig och ojämn gräsmattan är och velat gräva och fylla igen och göra om. Den är om man skulle beskriva den på ett trevligt sätt.....kuperad hahaa.
Det "problemet" är lägst på min lista.
Men så jag önskar att vi stått därute och tjafsat om det. Saknar t om att vara sur på honom och gå omkring och muttra. Men tack gode gud att jag har något att göra och se framemot. Det är så lätt att hemfalla åt det faktum att känna sig så ensam,att det gör ont. Ibland hjälper det oxå att bli riktigt ledsen och gråta. Skulle väl inte säga att det läker, men i alla fall lättar på trycket.
Igår sa en boende något som jag kände direkt att jag inte vill känna eller känner. -livet är ett enda lidande....usch så hemskt. Livet är härligt, det är den inställning som jag vill ha och som jag kämpar för. Ibland suger det balle...och ibland är det bara fågelkvitter. Idag ska jag försöka lyssna efter fågelkvittret. Lev väl.