Skjut mig....
Demens är verkligen djävulens sjukdom. Man är egentligen redan "död" men går omkring och bara existerar. Den är grym mot anhöriga och kan oxå vara fruktansvärd för den som är drabbad. Tänk dig att du upplever dig vara instängd och inte förstå varför eller kunna ta dig ut? Tro att någon har stoppat något i öronen för att du inte skall kunna höra? När du egentligen håller på att tappa hörseln? Ibland är det hjärtskärande att se de skrämda ögonen och höra bedjandet om hjälp. Nä skjut mig istället om jag drabbas av demens.
Det har blivit så omvälvande för mig de sista dagarna och jag har inte ens kunnat skriva det här....för jag har måsta fundera och processa i hjärta och huvud. Det är så att jag nu är övertalig???? Kortfattat så är det problem på en avdelning och den personalen har placerats på "min" avdelning och därmed är jag övertalig. Jag får då springa på alla avdelningar som har sjukdom eller har behov. Kortfattat!!! Så suger det balle.......
Det är jobbigt att inte veta var man skall vara och vi har tio avdelningar och igår var jag på en och idag på en annan oh imorgon skall jag vara på två andra. Dessutom innebär ju detta att Märta inte längre kan följa med på jobbet.....och det är bökigt med all planering och rännande. Hur länge? ska det vara så här då? Vet inte men förhoppningsvis efter sommarsemestrarna.....eller så får jag börja söka jobb någon annanstans. Mina gulliga arbetskamrater sa att vi kan ju börja mobba de som skall hit så de inte vill vara här??? gulligt men naturligtvis skämtsamt sagt.
jag vill egentligen bara gråta åt eländet då jag tycker det är så jobbigt att inte veta var jag ska vara och inte känner de som jag ska jobba med eller de boende. Tänk dig att du ska ge tex Anna medicin, men du har inte en susning om vem Anna är eller ser ut??? Det är ibland obehagligt, när man inte ens vet om personen kan stå eller om du måste lyfta. Att försöka bända upp en mun för att se om personen har löständer eller ej.
Men jag försöker tänka att detta måste bara gå.....jag måste ju ha ett arbete. Jag har upplevt djävligare saker det sista åren. En dag i taget och djupandas......
För övrigt så har jag nästan tömt förrådet klart. Behöver fixas till, för just nu så ligger allt som ska vara kvar, lite huller och buller. Men det är inget som prioriteras just nu. Nu är det dags att rensa runt förrådet, för där ligger trasiga vattenkannor,åror, ruttna plankor, taktegel, plåtrör och gud vet allt. Sen måste jag riva staketet på friggan, för det är ju halvdeles ruttet.
Fick ju ett stenskott och det fixade jag igår morse. Hur häftigt som helst, tog ingen tid alls och syns inte ett spår!!! häftigt. Fortsätter med att gräva bort gräs från stenplattor och rabattkanter, tar tid, men blir så fint. Har köpt ogräsättika så det skall bli intressant och se om det funkar, så slipper jag ta till giftiga grejer. Har en ny taktik.....att ta några grenar i skogen lite då och då och dra dem till stora högen. Det är så sablarns tråkigt jobb och jag tycker att det knappt syns det jag redan röjt. Måste låna mig en kofot oxå för att det gick inte att få bort ruttna brädorna med ett spett. Tror jag hittat plankor som är samma tjocklek, som de ruttna inne i förrådet. Kanske måste skarva, men det är okey för de är ju inte "bärande". utan sitter längst ner mot backen.
Längtar tills jag kan börja måla och liksom se att saker blir klara. Speciellt altanen, så jag kan sitta därute och dricka mitt kaffe. Kanske en tidig morgon eller sen kväll så jag får se rådjuren knata förbi. Imorse när jag for på jobbet så, fick jag se orrar och deras röda ögonbryn riktigt lyste. Men de var så upptagen av sitt, så de brydde sig inte om att jag kom och körde.
Imorgon jobbar jag från 12-21.15 och Märta skall vara i Yttersjö.
Måste ringa på måndag och boka sterilisering av Siv, för hon är ute mycket nu och i torsdags så såg jag en kattpojke här??? Jämmer och elände om jag blir kattmormor!!!! Jag kommer ju att både gråta och skratta hysteriskt på samma gång. Inte tusan kommer jag att kunna släppa iväg "mina" ungar till vemsomhelst. Så då får jag bli Sörmjöles crazy catlady, så får det bli.
Efter imorgon så är jag ledig en dag och jag hoppas kunna hinna plocka ihop så mycket skrot jag bara kan och skrapa lite mer, det som ska målas. Allt hänger på vädret och hur mina armar mår....Nu skall jag försöka vara och ha en positiv inställning och se framåt och vara tacksam över allt jag har och att jag står upp på benen. Ligger inte och hyperventilerar och gråter och ser allt i svart. En dag i taget....Lev väl