Vårtrötthet
Alltså så otroligt fånigt att bli vårtrött. Eller åtminstone motsägelsefullt,då man i anden och själen blir glad och varm av att känna att solen värmer lite grann och höra hur det droppar från smältvatten. Att då samtidigt bli så trött att man knappt orkar hasa som fram!!!
Nåja det brukar inte hålla i sig mer än några veckor och jag vet att en del t om känner av depression den här ljuvliga tiden på året,just pga våren.
Märta har en del konstiga saker för sig, förutom att "nattbenet" skall vara i sängen när hon ska sova??? Det ska liksom bara ligga där!! Så tömmer hon nästan varje kväll sin korg, med leksaker.
Hon bara tömmer den,precis som hon räknar alla grejer och sen lägger hon sig i soffan igen.
Jag plockar ihop på morgonen och sen på aftonen sprider hon ut grejerna och benen igen.
Försökte ta ett kort på Frasse,men det gick inte så bra hahah
Nu i helgen så skall han på utställning och jag ska nog fara och kolla. Uppfödaren skulle hämta honom, om inte det blev inställt för hennes del.
En av hennes katter på 16 år var inte så pigg och hon var orolig över henne och ville inte lämna henne ensam.
P far upp till Avaträsk....och blev lite ledsen över att jag inte ville följa. Kanske lite fånigt men känslan av att hela byn skulle komma och kolla in mig var för stor. Har förstått på alla samtal han får att den stora frågan förutom om det är inhandlat bränsle till skotrarna är att om jag följer med!!!
Obekvämt och märkligt då jag ser mig som singel hahaha.
Eller inte singel med intresse av att träffa någon utan mer som ensamstående med en vän i viken.
Dan är och förblir min man och stora kärlek och jag har svårt att tro att någon skulle komma att fylla den platsen.
Eller jag har varken längtan eller vilja till det heller.
Har det så bra med P,som är så snäll och go och vi har det jättebra som det är. Kunde faktiskt inte ha det bättre än som det är nu.
Snart är det påsk och jag är ledig i helgen och skall vara kattvakt åt Kroksjökissarna. Ska bli så mysigt att få träffa storkisse igen. Saknar honom,men han har det så bra nu.
Igår fick vi ett glädjande besked,som även innebär en del oro och farhågor.
Lilla L är nu i kö för en knapp på magen. Det betyder att man sätter in en "slang" i matsäcken och kan spruta in vätska och mat den vägen. Han har slutat växa och är blek och glåmig och får helt enkelt inte i sig näring eller vätska. Nu så länge äter han snö och is som ger honom vätska, men en sommar till med kamp sedan blir det kanske bättre.
Men det är lång väntetid för operation och oron över att han ska komma åt knappen på magen och slita bort den har redan kommit Att han kommer att göra det tvivlar jag inte en sekund på,men frågan är hur ofta och vilka skador kan det ge? Försöker intala mig att inre oroa mig innan något händer,men det är svårt.
Äldsta sonen har nu rivit pappas gamla hus och det syns inte ett spår av att det stått ett hus där nu. Men det ska bli intressant att följa bygget av det nya huset.
Dessutom så i nästa vecka kommer M och hela familjen hem igen från sin exil i södra Sverige och blir norrlandsbor igen. Som jag längtat och hoppats på det och nu händer det
Nä nu ska jag hasa mig in till köket och ta mig en kopp kaffe och sen fara och köpa en ny våg innan jobbet. Min gamla våg på 35 år har nu givit upp hahaa. Lev väl